Tillbaka till meny bebyggelse



Byggnadens historia

Bygata Långlöt Genom århundraden har byggnationen formats av öns lokala byggnadsmaterial, jordbrukets villkor och befolkningens hantverkstraditioner. På Öland finns flera by- och gårdsmiljöer bevarade. Radbyarnas manbyggnader och uthuslängor bildar en harmonisk enhet och är en del av öns mycket särpräglade atmosfär. Dessa byggnader och malmarnas bebyggelse samt klungor av sjöbodar längs stränderna, väderkvarnarna och kyrkorna är vårt arv från gångna tider. Detta ger oss en miljö, där vi kan uppleva och förstå hur livet på ön varit. Bild, bygata Långlöt. Foto av Joh. E. Thorin 1912.

Långlöt Öland är en lång ö och byggnadstraditionen uppvisar skillnader mellan norra och södra delarna. Söderut är byggnadssättet starkt besläktad med byggnation i Sydsverige och på kontinenten. Här finns de tätt ihopbyggda husraderna runt gårdsplanen. Mot bygatan öppnar sig bara portskjulet. På norra ön påminner byggnadskulturen mer om hög- och nordsvensk bebyggelse. Bebyggelsen är öppnare och husen är inte sammanbyggda i längor lika mycket som söderut. Bild, vägen genom Långlöt 1999.

Del av skiss, Mandelgren Anknytningen till fastlandets sydliga landskap kan spåras långt tillbaka i tiden, då var det götiska huset vanligt. Det är en typ av högloftsstuga. "Loftstuga", som allmogen kallade hustypen, bestod av stuga samt loft.

På sin resa 1848 gjorde Nils Månsson Mandelgren en skiss, som visar att hustypen då fanns på Öland. Idag finns inga av dessa byggnader kvar.

På norra ön är knuttimrade hus vanliga. Byggnadssättet används också norrut på fastlandet. God tillgång av virke är en förutsättning. På Öland har Böda kronoskog ofta stått för virke till dessa byggnader.

Öland i övrigt har under de senaste tusen åren, varit mycket fattigt på skog. I stort sett har bara ekbestånden i Mittlandsskogen gett virke. Det mer virkessnåla skiftesverket dominerar därför bebyggelsen på mellersta och södra ön. I övrigt har virke och inte sällan hela byggnader köpts från fastlandet.

Ryggåsstuga, Lovisatorpet Algutsrum
De mest ålderdomliga husen, vi kan se idag, är låga ryggåsstugor. Byggda som skiftesverk, i ett plan och med taket täckt av torv. Oftast finner man dem på malmarna, moderniserade till sommarbostäder.

Även hur ekonomibyggnaderna ser ut och används förändras genom tiderna. De medeltida lagarna angav vilka byggnader byn ska förse prästgården med. På gården skulle finnas lada, sädesbod och nöthus. Säkert fanns fler byggnader för förvaring av mat, kläder, redskap m.m. Med radbyn följde att ekonomibyggnaderna byggdes ihop till längor; stall, lada och loge låg vägg i vägg. Tomtens långsmala form begränsade inte bara ytan på ekonomibyggnaderna utan också möjligheterna till expansion.

Ryd Glömminge socken Vid mitten av 1800-talet sker förbättringar för djurhållningen. Nya ladugårdar och stall förses med fönster. Ljusare och luftigare utrymmen gör djuren friskare. Tidigare slog man hö på ängsmarkerna för djurens vinterfoder. Nu börjar man odla foder på fodervallarna. Dessa ger större och jämnare avkastning, det behövs större utrymmen för förvaring av höet. Bild ovan, Ryd Glömminge socken.

Denna utveckling med bättre djurhållning och större skördar fortsätter in i våra dagar. Dagens maskinella utrustningen, specialodlingar och specialiserad djurhållning kräver andra byggnader än de gamla ekonomihusen i radbyn.

Materialvalet har genom århundraden styrts av vad som finns tillgängligt på ön, även detta ger bebyggelsen sin särprägel. Se vidare under "Byggnadens delar och material".

Upp
Hustyper

[ Tillbaka till meny bebyggelse ] [ Tillbaka till huvudmenyn ] [ Innehållsförteckning ]