Tillbaka till meny bebyggelse


Bebyggelsen på landsbygden


Landsbygden och bebyggelsemönster

Öland har i århundraden varit en jordbruksbygd. Byarnas placering och samordning med åkermark hänger intimt ihop. Fisket var en viktig binäring och klungor av sjöbodar växte upp vid landningsplatserna. När befolkningen inte längre rymdes i radbyn, flyttade man ut och bosatte sig på de s.k. malmarna.

Bygata Södra Kvinneby Stenåsa socken Bygata Södra Kvinneby, Stenåsa socken.

Jordbruksbygdens bebyggelsemönster är olika på norra respektive södra delen av ön, både vad gäller planering av byar och materialet man bygger av. Över hela ön finns fortfarande den ålderdomliga radbyn kvar, men den är vanligast söderut. I norr är bebyggelsen glesare, gårdarna ligger enskilt eller i klungor.

I byarna bor idag många, som inte livnär sig på jordbruk. Sida vid sida med jordbruksfastigheter ligger avstyckade tomter, med bostadshus av varierande utseende. Både radbyar och malmar har fått senkomna tillskott. Efter Ölandsbrons tillkomst har nya samhällen vuxit upp, främst nära brofästet. Pendelavstånd till arbete på fastlandet gör att många vill bosätta sig på ön.

Utformningen av det sena 1900-talets bebyggelse är likartad över hela Sverige. Bara de som särskilt intresserar sig för traditionell byggnadsstil försöker anpassa sig efter det gamla som finns kvar.

Omformningen där gammalt ersätts med nytt fortskrider. Bebyggelsens ursprungliga struktur finns kvar i botten men får samsas med allt fler nyanlagda områden. I alla tider har äldre otidsenliga byggnader ersatts med nya. Livslängden på byggnaderna tycks bli kortare, varför denna omdaning sker allt snabbare.

Upp

Bebyggelsen-landskapets utformning

[ Tillbaka till meny bebyggelse ] [ Tillbaka till huvudmenyn ] [ Innehållsförteckning ]