Tillbaka till meny 1700-talet

Pesten härjar på Öland 1710-11

Öland hade under flera år varit utsatt för starka pålagor, genom utskrivningar och betryckande skatter på grund av de pågående krigen. Karl XII ledde då sina krigsäventyr ute i Europa. I samband med dessa betryckande pålagor drabbades dessutom Europa och Öland av pesten.

Sommaren 1710 drabbades Öland av en mässlingsepidemi. Enligt A. Ahlquist dog det 32 barn i Gräsgård och 37 i Runsten före augusti månad. I slutet av oktober samma år märktes pestsmittan på Öland. Den härjade sedan under vintern och klingade av under 1711.

Pesten hade troligen uppstått eller fått spridning ute i Europa genom krigen och de dåliga sanitära förhållandena i fält. Råttor och deras löss kunde bära på pestsmittan utan att bli allvarligt sjuka. Lössen gick under dessa förhållanden ofta över till människorna som blev smittade. Den smittade dog oftast efter två dagars sjukdom.

Folkbokföringen och mycket annat upphörde under denna tid, bland annat beroende på att 15 av öns präster avled. Enligt de beräkningar Petter Åhstrand gjorde 1765 avled nästan halva Ölands befolkning under vintern 1710 -11. Efter pesten uppgick Ölands befolkning till ca 10.000 inv. och hade tidigare varit ca. 20.000. Någon närmare angivet antal avlidna eller folkbokförda går inte att få fram, då obligatorisk kyrkobokföring inte förekom under denna tid. Halva befolkningen fanns ej mantalsskrivna, så antalet är en uppskattning.

Efter pesten och den stora utskrivningen till krigen, hade Öland förlorat stora delar av sin befolkning. Krigens offer var oftast arbetsföra män, som skrevs ut och stupade i kriget på andra orter. Många gårdar blev öde, men befolkningen återhämtade sig på 50 år och var 1765 åter närmare 20.000 inv. Det skedde till stora delar genom inflyttning från Småland och att en del statstjänstemän bosatte sig på ödegårdar.

Upp

[Åter till meny 1700-talet]
[Tillbaka till huvudmeny ] [Innehållsförteckning ]