Tillbaka till meny folkmusik

BALLADER


De "medeltida balladerna" är en slags dansvisa med europeiska rötter. En försångare sjöng verserna och de övriga omkvädet. Balladerna spreds via England till Norge på 1300-talet, och sedan vidare till övriga Norden. Dansen till balladerna upphörde redan under medeltiden, men lever kvar än idag på Färöarna, där det kallas "kvaddans".

Texterna och melodierna har vandrat på olika vägar och förändrats, det kallas "sekundärtradition", och versioner från närliggande platser kan skilja sig mycket från varandra.

Visan "Herr Peders sjöresa" är ett bra exempel. Den skrevs ner första gången i Västergötland 1630, den kom till Kalmar 1830 och trycktes som skillingtryck. Samtidigt kom en annan version till Öland som skiljer sig både i fråga om text och melodi. Uppteckningen från Öland är gjord 1901 av Samuel Landtmanson efter Johan Magnusson i Borgholm, född 1828.

Ytterligare några exempel på öländska ballader i sekundärtradition är:
"Herr Olof och Lilla Karin", efter Alma Heidenberg, Högby.
"Fru Ädla", variant av "Styvmodern", och "Herting Hildebrand", variant av "Havsfruns tärna". De är upptecknade 1882 av Artur Hazelius, Nordiska museet, efter Emma Johansson, Nedre Ålebäck.
"Det var en söndagsmorgon", variant av "Det underbara bältet". Upptecknad efter Torbjörn Wennerberg, Ölands Skogsby, av Nils Stålberg 1945.

Det finns även två "medeltidsballader" med utgångspunkt i några öländska händelser. Den ena är balladen om "Eluf väktare", som handlar om när han, på grund av en falsk anklagelse av den "nedriga fru Gunnil", blir dödad. På den platsen han dog sprang det upp en källa som aldrig sinade. Det uppstod en kult kring Eluf, och källan som finns kvar än idag, kallas S:t Elufs källa. Den finns på Köpings klint mellan Borgholm och Köpingsvik. Det finns dock ingen melodi bevarad till den här visan. Texten finns som nr. 94 i I.A. Arwidssons "Svenska fornsånger" (1842).

Den andra balladen är "Långlötevisan", vilken finns med i Abraham Ahlqvists "Ölands historia och  beskrivning" från 1825.  

    Bild, St. Elufs källa.                                    

Den finns också med några fler verser i Sverker Eks och Erik Blombergs "Svenska folkvisor" från 1939. Den skildrar ett brudrov 1360, när Valdemar Atterdag härjade på Öland och Gotland. Stolts Karin blev en symbol för alla på Öland som blev utsatta för plundringarna. Någon melodi var dock inte känd, förrän Nils Stålberg på 1940-talet upptecknade en melodi efter August Nilszon i Gärdslösa. Första delen av melodin är identisk med samma del av en ballad från östra Nyland, "Klampfen", som man fann 1870.

Kärleksvisor

Upp

[ Tillbaka till meny folkmusik ] [ Tillbaka till huvudmenyn ]
[ Innehållsförteckning ]