Tillbaka till meny folkmusik

KÄRLEKSVISOR


 

Det har ofta varit visor som vandrat vida, och som spridits genom skillingtryck. De handlar mest om sviken kärlek. Texter och melodier är ibland ganska lika andra varianter från Sydsverige, ibland är de mer genuint öländska.

"Å linden den växer", efter Axel Widell, Ålebäck och Alfred Johansson, Gårdby, upptecknad av Nils Stålberg. Den finns även i Bondessons visbok del 1, med liknande text och besläktad, men ändå olik melodi.

"En lilja uti dalen", efter Sture Larsson, Stenåsa. Det är en sekundärtradition av "Lik liljan i gröndalen", skillingtryck från 1887.

"Näktergalen spelade", efter Ottilia Andersson, Albrunna, S. Möckleby socken. Hon hade lärt sig den av en gosse på hemväg från skolan när hon var 12-13 år gammal. Nils Stålberg upptecknade den strax före hennes död. Texten förekommer i andra varianter i södra Sverige, men melodin är helt olik.

Kärleksvisor av den skämtsamma sorten är t.ex. "Den lille gossen på kvarnebacken", som kommer från ett skillingtryck 1858. På andra håll sjunger man om kyrkobacken, tallebacken, bergabacken o.s.v. Uppteckningen är gjord 1983 efter Agda och Alf Ohlsson, Gårdby.

"Femtonfriarvisan", som Peter Sjöqvist i Högby sjöng i slutet av 1800-talet, är en slags skämtsam kärleksvisa som har en ålderdomlig klang. Ewert Wrangel, skrev i "Samlaren" 1894, om en liknande visa från Nyland, och om ett vistryck från 1600-talet. Visan är upptecknad 1944 av Nils Stålberg, efter Alma Heidenberg, Högby, Sjöqvists dotter. Ett traditionssamband mellan den gamla visan och den öländska är, enligt Nils Stålberg, mycket trolig.


Polsktrallar och Långdanser

Upp

[ Tillbaka till meny folkmusik ] [ Tillbaka till huvudmenyn ]
Innehållsförteckning ]