Tillbaka till meny folkmusik

SPELMÄN OCH VISSÅNGARE

  I boken "Ölands folkliga visor och melodier genom tiderna", av Rygert och Weinhart, finns en omfattande biografidel över olika spelmän från Öland. De flesta av dem är Nils Stålbergs upptecknade biografier, som finns på Landsmålsarkivet i Uppsala. Här ska bara kort nämnas några av de som betytt mest för bevarandet av den öländska folkmusiken.

Johan Andersson, Gynge, Resmo socken (1814-1896).
Han var fiolspelman och kallades "Spelare-Johan". Till yrket var han vagnmakare, snickare och kvarnbyggare. Han ansågs som den skickligaste av alla på Öland, men när Nils Andersson 1892 skulle få honom att spela hade han slutat. En "direktör" från Kalmar hade året innan tecknat upp 15 låtar som han kom ihåg, och i början av 1900-talet gav Jenny Wellin och Gustaf Hägg ut en samling med fem av hans låtar. foto på A J Eriksson Öland 2 s 398

Anders Johan Eriksson, Ryd, Glömminge socken (1848-1927).
Han tillhörde en gammal öländsk spelmanssläkt, och spelade i huvudsak låtar efter spelmännen Petter Olsson och "Spel-Jakob", som var födda i slutet av 1700-talet. Eriksson blev den ende riksspelmannen från Öland, vilket skedde på spelmansstämman i Stockholm 1910. Det fanns många spelmanstävlingar vid den tiden, bl.a. på folkhögskolan i Ölands Skogsby och även på fastlandet. Eriksson vann oftast. Han är den som har lämnat flest låtar efter sig, och utan hans insatser skulle mycket av den öländska folkmusiken gått förlorad.

Jacob Gabrielsson, Stora Rör, Högsrum socken (1814-1893).              Anders Johan Eriksson, ca. 1925
Han kallades "Spel-Jacob", och var
en av de skickligaste bröllopsspelmännen på Öland. Han var morbror till Anders Johan Eriksson och en av dennes läromästare.

Det går många historier om att det var något övernaturligt hos Jacob. Nils Andersson som träffade Jacob 1892, fick av andra i byn höra om en händelse som inträffade en kväll när Jacob återvände från ett dansgille med traktens ungdomar. Vid ett vägskäl i skogen spelade han en polska för de danssugna, det var Näckens polska. Han kunde inte sluta spela, Näcken hade tagit över spelet, och höll på till gryningen. Jacob sjönk då utmattad ner, sedan krossade han sin fiol och efter det ville han inte spela mer. Nils Andersson har beskrivit mötet med Jacob, som var glad över att "få meddela det lilla han kunde". Det är bara att hoppas att de numera förkomna uppteckningarna skall hittas någonstans till slut.

Alma Heidenberg, Hagaby, Högby socken (1884-1967).
Dotter till Peter Jonsson Sjöquist, och förde hans vistradition vidare. Hon gifte sig 1909 med en gotlänning och bodde där tills 1944. Sedan bodde hon i Småland och på Öland till 1961, då hon återvände till Gotland. Nils Stålberg gjorde uppteckningar efter henne 1944 då hon bodde i Högby.

Lage Hultenius, Gårdby by och socken (1900-1977).
Spelade fiol och dragspel. Han tillhörde en spelmanssläkt och spelade låtar efter sin far Herman Hultenius, Julius Sundin och Gustaf Olsson, kallad "Ström-Gustaf". Han spelade polkor, polketter, valser och kadriljer, men inte alls polskor och brudmarscher.

Karl Olin, Borgholm stad (1882-1976).
Han var fyrmästare och duktig spelman. Han spelade fiol, dragspel och munspel. Nils Stålberg upptecknade en del låtar efter honom på 1940-talet. Han spelade mycket tillsammans med skräddaren Fredrik Nilsson i Glömminge.

Gustaf Olsson, Kalkstad, Torslunda socken (1835-1911).
Han var skräddare, och en skicklig fiolspelman. Hans far hette Ström, och han fick därför smeknamnet "Ström-Gustaf". Han var duktig på att spela med dubbel- och trippelgrepp, och räknades av många som en av de skickligaste spelmännen på hela Ouml;land. På somrarna åkte han till Stockholm för att tjäna pengar på att sy och spela.

Per-August Pettersson, Gärdslösa by och socken (1881-1954&).
Han spelade dragspel, och hade lärt sina låtar av sin morfar (f. 1820) och av sin morbror Fredrik Jonsson, som spelade både fiol och dragspel. Per-August Pettersson upptecknades på 1940-talet av Nils Stålberg.

foto Gotthard Sjöman
Gotthard Sjöman, Ventlinge by och socken (1869-1952).

Han var fiolspelman, men kunde även många visor. Han tillhörde en spelmanssläkt. Fadern var även kantor och spelade psalmerna på fiol, eftersom det inte fanns någon orgel i Ventlinge kyrka på den tiden. Gotthard Sjöman tog över föräldragården efter en tid i Amerika. Han spelade mycket till dans i sin ungdom, men hade en otroligt bred repertoar. Han hade stort intresse för öländska seder och bruk, och lämnade mycket uppgifter till Dialekt och folkminnesarkivet i Uppsala, ULMA.                          Gotthard Sjöman.

Julius Sundin, Gårdby by och socken (1861-1939).
Fiol- och klarinettspelman. Till yrket skräddare, men även en duktig hantverkare. Det finns två ljushållare i Gårdby kyrka som han tillverkat. Han var en ofta anlitad bröllopsspelman, och vikarierade även som bygdens klockare. Julius Sundin spelade ofta tillsammans med Herman Hultenius i Gårdby.

Karl Julius Törnblad, Torslunda by och socken (1879-1947).
Han var fiolspelman, och kom som 16-åring till Öland från Oskars socken i Kalmar län. Han var först stenarbetare, men hade senare jordbruk. Törnblad mindes inte så många melodier när Stålberg var hos honom 1944, men han hade varit en duktig bröllopsspelman tidigare. Repertoaren bestod av låtar efter A.J. Eriksson och "Ström-Gustaf". Han hade fiolen i armvecket och spelade mycket med dubbelgrepp.

Axel Widell, Nedra Ålebäck, Gårdby socken (1879-1957).
Han var fiskare och jordbruksarbetare. Axel Widell, kunde många visor, säkert ett par hundra. Han upptecknades av Nils Stålberg på 1940-talet.

 

Uppteckningar

Upp

[ Tillbaka till meny folkmusik ] [ Tillbaka till huvudmeny ]
[ Innehållsförteckning ]