Tillbaka till meny folkmusik

SPELMANSMUSIKEN


 

Den musik som finns bevarad är främst dansmelodier av skiftande ålder och en del marscher. Man spelade till dans på bröllop och vid lekstugor, och då kunde det komma många spelmän som spelade tillsammans. De äldre danserna såsom polska, långdans, sexengelska och korsbleking var inte så vanliga under 1800-talet. Många melodier till dessa danser har dock bevarats längre. Det som mest dansades då var vals, kadrilj, polka, polkett och schottis.

De polskor från Öland som finns i "Svenska Låtar" är mest sextondelspolskor, s.k. polonäser. Det finns även ett antal åttondelspolskor som förmodligen är av äldre datum. Bland dem finns två polskor som kallas kvarnpolskan, en sjungen och en spelad variant. De var mycket populära och är kanske några av de mest genuina ölandslåtarna.

Liksom i andra kustlandskap dansade man gärna kadriljer. En kadriljmelodi efter "Spelar-Johan", Vickleby, finns i uppteckningarna av Jenny Wellin. På norra Öland dansades kadrilj till en melodi med en rolig text "Ticke-ticke-tack", efter urmakaren "Don-Nisse" från Vedborm, Högby sn. Den upptecknades av Nils Stålberg efter Otto Persson i Högby, och "Don-Nisses" dotter Jenny Karlsson, Vedborm.

Ett speciellt särdrag för Öland är att det i mitten av 1800-talet fanns ovanligt många klarinettspelmän, i förhållande till fiolspelmän. En orsak till det kan vara väckelserörelsen som fick ett starkt fäste på Öland. Fiolspelmännen var inte längre accepterade på samma sätt som tidigare, då fiolen ansågs som djävulens redskap. Nils Andersson, som gjorde en inspelningsresa på Öland 1892, träffade spelmän som slutat spela för att istället bli läsare. Det var även vanligt att man förstörde sina fioler. Denna förföljelse drabbade inte klarinetten, så därför var det många som började att spela klarinett istället.

På 1860-talet började dragspelet göra sitt intåg och var runt sekelskiftet det vanligaste instrumentet. De äldre melodierna gjordes om för att passa dragspelet. En man i Persnäs lär ha sagt: "Tuted de på ett dragspel så kalldes di int spelmän."

Det är många spelmän som har blivit omtalade i olika sammanhang, men som det tyvärr saknas eller bara finns några uppteckningar efter. Bland andra kan nämnas "Klamp-Ante" i Algutsrum, "Ström-Gustaf" i Kalkstad, "Spelar-Johan" i Vickleby, klarinettisten Anders Petter Fäkt i Löt och "Don-Nisse" i Vedborn.

Nils Andersson var 1892 hos Jacob Gabrielsson, "Spel-Jacob" i Stora Rör, och tecknade ner 31 låtar. De har tyvärr förkommit och det är bara en redogörelse för själva mötet som finns kvar. Förmodligen finns dock en del av de låtarna med bland Anders Johan Erikssons repertoar, eftersom han lärde sig många låtar av "Spel-Jacob".

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet medförde nationalromantiken ett stort intresse för spelmännen och deras musik. Det innebar att en del av den gamla låtskatten bevarades. Intresset var också stort för trolldomsmyterna runt spelmännen, exempelvis som att näcken tagit över spelet så att de inte kunde sluta spela. Tyvärr är mycket av den sociala verkligheten bakom traditionerna bortglömda, det var inte lika intressant för upptecknarna.

1906 ordnades den första spelmanstävlingen i Dalarna, och den följdes av liknande tävlingar runt om i landet, så även i Småland och på Öland. På folkhögkolan i Ölands Skogsby hölls många spelmanstävlingar i början av seklet. 1910 var det dags för riksspelmansstämman på Skansen i Stockholm, som Anders Zorn och Nils Andersson arrangerade. Man hade då möjlighet att spela upp, för att få utmärkelsen riksspelman. Dessa "Zornmärkesuppspelningar" finns kvar än idag, i regi av Sveriges Spelmäns Riksförbund.

 På Öland finns idag en del enskilda  spelmän och grupper, som spelar de  öländska låtarna och sjunger visorna.  Det finns däremot ingen organiserad  grupp för hela Öland, som t.ex. ett  spelmanslag.
Spelmansstämman i Växjö, 1913.

 

Spelmän och Vissångare

Upp

[ Tillbaka till meny folkmusik ] [ Tillbaka till huvudmeny ]
[ Innehållsförteckning ]