Litteraturen och Öland 

Albert Eriksson (1869-1903)

Albert Eriksson kan beskrivas som den öländska skalden som aldrig fick någon möjlighet. Han föddes 1869 i Bettorp och började
studera i Kalmar, men när fadern kom på obestånd och gården såldes på exekutiv auktion, fick han det svårt med studierna. Han tänkte sig redan under skoltiden en litterär framtid, men han misslyckades i matematik och fysik och fick inte sin examen. Albert försökte gå om klassen, men misslyckades åter. Efter dessa misslyckade studier återvänder han till fädernegården, som hade återtagits av släkten, där han vistades i tre år.

Därefter flyttade han till Stockholm och sin bror, som där hade ett arbete. Albert försörjde sig under en period, med att kopiera noter och kunde komma upp i en dagsförtjänster på 25 öre. Han kom efter en period in som korrekturläsare på Svenska Morgonbladet och senare på Svenska Dagbladet, där han avancerade till reporter och kåsör.

Han hade redan under skoltiden kommit i kontakt med Nietzsche och 1897 kom hans översättning av "Sålunda talade Zarathustra" i urval. Hans artiklar publicerades i tidningen och han började få det bättre. Under sin tid på Öland hade han skrivit en hel del dikter till Sigrid Ekman, som han hyste varma känslor för. När hon tog en annan till make, kan det ha bidragit till Alberts flytt till Stockholm.

 

   

En dikt tillägnad Sigrid:

HEMLIG LYCKA

Du tänker, att jag glömt
allt vad jag fått utav dig,
vet icke, att jag glömt
vart litet ting du gav mig:
somt har jag satt
uppå min hatt
min ljusa tanka nära
och somt har jag fäst
uti min väst
vid hjärtat mitt, du kära!
Och dig, som knappast bett
om plats uti mitt minne,
jag drottningsplatsen gett
i tankar och i sinne.

 
  Albert hade nu börjat få en ställning i samhället och fått bättre ställt, han hade börjat redigera sina dikter och planerade att ge ut dem, men lyckan ville inte vara med Albert. Om sommaren 1903 fick han ett par kraftiga lungblödningar. Han togs in på Sabbatsbergs sjukhus. Det konstaterades tuberkulos och den 31 augusti 1903 avled han ännu inte fyllda 34 år. Han efterlämnade en hel del matreal, men publicering av matreialet har varit mycket begränsad. Ett par av dikterna ur hans produktion:
   


SMÅLAND och ÖLAND.

Det fattiga Smålands fattiga berg,
de äga intet som rör mig.
De sakna storhet, de sakna färg,
de skymma blott himmelen för mig.

Nej, aldrig kan jag känna mig fri
bland dessa granitåsars stängsel.
Det är som min ande klämdes i
de mörka skogarnas trängsel.

Är himmelen blå? Är ängen grön?
Var växer den vajande säden? -
Jag längtar hem till den långa ön,
Där ingenting skymmes av träden!

Jag längtar till ön med solsken på,
med vind, som ger skjuts åt skyar,
till himmel, som välver sig stor och blå
över leende fält och byar.

Farväl, du fattiga gråa land,
farväl, ni grumliga gölar.
God morgon, slätter i solens brand
och hav med svängrum för kölar.

HIMMELENS FÅGLAR

Himmelens fåglar - så titta då! -
Intet de plöja och intet de så,
intet de samla i ladan,
intet de gråta för hagelskadan,
intet de sörja för sovel och bröd:
lida likväl ingen nöd

Himmelens fåglar röva
det lilla de behöva.

 
 

Upp

[Tillbaka till meny litteraturen och Öland]
[Tillbaka till menyn konst, litteratur & folkmusik]
[Tillbaka till huvudmenyn] [Innehållsförteckning ]