Tillbaka till meny samfärdsel

 
  Postseglationen Gaxa/Böda - Klintehamn
   
 

Kontakterna mellan norra Öland och Gotland har urgamla anor. Den kan spåras tillbaka till forntiden, exempelvis genom likheterna i byggnadstraditionen under äldre järnåldern.

Under medeltiden hittar vi gotländska kalkstensarbeten på Öland.

Det är naturligt att tänka sig att post och officiella medelanden har gått samma väg.

Under första hälften av 1600-talet började svenska nationalstaten att formas. Hit hörde också bildandet av ett postväsen. Förebilderna hade man från utlandet, främst Frankrike. Postgången utgick från Kalmar stad. Segelfärja til Färjestaden, sedan landsvägsskjuts eller postryttare till Gaxa och senare Böda hamn.

Postväsendet på Öland organiserades så, att särskilda posthemman utsågs att ansvara för att postseglationen upprätthölls året om mellan Gaxa/Böda och Klintehamn. I början var förbindelserna bristfälliga på grund av de båda öarnas speciella status som underhållsländer för exdrottning Kristina. Organisationen, så att säga, led därav. Vädret spelade givetvis alltid en avgörande roll.

De tidigaste postbåtarna har kanske varit två- eller tremänningar, alltså små öppna båtar med åror och sprisegel.

Gotländsk tvåmänning

Det finns berättelser om att postbåten vid närmandet till Öland, möts av så stark motvind att dom drivits hela vägen tillbaka till Gotland, för att där stranda och sönderslås varvid åtskilliga ombord miste livet.

Postbönder hemmahörande på Gotland kunde ligga infrusna på norra Öland en hel vinter.

Linné var på Öland 1741 och for vidare till Gotland från Gaxa (Högby socken), sista året hamnen var i bruk. Han anländer till Gaxa den 16. juni, men måste vänta där "på lindrigare vind, att fartyget som ankom från Gotland kan segla tillbaka".

Den 17. juni skriver han: "Om morgonen uppväcktes vi av skepparen helt bitida med anmodan att komma ombord. Hela natten hade det regnat, samma sidesvind med samma häftighet continuerade ännu, ty lämnade vi hellre tillfället denna gången än att gå uti ögonskenlig livsfara".

Om aftonen den 21. juni på kvällen "lugnade vädret", heter det i dagboken, och man beger sig över Högsby till Gaxa hamn. Linné fortsätter: "Sedan vi här legat från kl. 7 till 9 hissade vi segel i Herrans namn och seglade av med sudvästvind på en stor ölandsbåt, vilken vi hade hyrt för 90 dlr kmt. Vädret i förstone var mycket drägeligt, landet svann efter hand utur ögonen tillika med dagen, sömnen intog oss..."

Vi vet inte om Linné med uttrycket "stor ölandsbåt" syftar på en 2-3 männing eller en större postjakt. Officiellt insätts postjakten från Böda först året därpå.

1742 sätter postverket in en postjakt på rutten. Dessa var större och lättare att kryssa med. Samtidigt byter postrutten hamn från Gaxa till Böda. Gaxa hade sandat igen.

Böda postbrygga. Bild från 1880-talet.

Från början hade varken Gaxa eller Böda någon hamn alls. Man drog upp sina båtar på stranden. 1742 beordras Kronofogden att uppsätta en påle för postjaktens förtöjning. Så småningom tillkom gästgiveri och andra nödvändiga byggnader för Öland/Gotlandsförbindelsen.

Väg til hamnen i Böda samt brygga byggdes inte förrän landshövding C.G. Psilander nödgades vänta några dagar på vind, varvid han bodde hos prosten som passade på att framföra diverse klagomål,
bl. a. på "huru passagerare till och från Gotland göra sig väg över prostens kohage och tillfoga honom mycken skada genom att öppna grindar, riva när gärdesgårdar etc."

Karta över Böda hamn från slutet av 1700-talet. Norr nästan rakt upp.
Landshövdingen lovade då prosten att väg och brygga skulle byggas, vilket också skedde.

En annan berättelse av skepparen Friede, anförd av Rudbeck i hans skildringar av postverkets sjöpostförbindelser handlar om själva överfarten (här nerskrivet av Manne Hofrén): "Postjakten Maria" ligger julafton 1743 infrusen i Böda. Den 25. lyckades man arbeta sig ut genom isbandet och nå öppet vatten. På eftermiddagen fick man sikte på Karlsöarna . Stark nordlig storm drev jakten mot söder. Skutan och dess rigg överisades. En del av seglen sletos. Eldstaden ombord blev obrukbar. Till den 27. december hade man lungt väder och försökte nu att med spikar bryta loss det frusna storseglet. Dagen därpå svår storm, man måste länsa förbi Ölands södra udde. Först 2. januari lyckas man löpa in i Visby efter 9 dygns resa".

1774 en skildras en resa så här: "Under storm och kyla färdades postjakten "Hedvig" från Böda den 4. november mot Gotland. Fick vända för att åter få landkänning med Öland. Seglade söderut längs öländska kusten. Vidare till Christiansö där hon löpte i hamn. Därifrån åter mot Ölands södra udde under snötjocka. Den 11. november siktas Utklippan vid Karlskrona. Morgonen därpå styr man åter in vid Christiansö för att reparera. Här tog man passagerare och gav sig åter på väg. Ny storm, omöjligt bärga seglen, manskapet förkylt och utmattat. Skutan nu omöjlig att styra. Under snöstorm siktar man åter Utklippan. Därifrån mot Bornholms södra udde, där man sökte ankra, men utan att få ankarfäste. Seglar mot Rügen, men omöjligt nå hamn. Drev åter mot norr, siktar Bornholm och sedan Kristianopel. Provianten tryter. Den 26. november strandar jakten på Bornholm - tre veckor efter det man lämnat Böda". (Nerskrivet av Manne Hofrén) - så fortsätter berättelserna, den ena mera dramatisk än den andra med ofattbara umbäranden och lidanden till följd. Att det har förekommit snabba resor utan tilltag ligger i sakens natur, men dom skildras inte.

En interessant prislista från första januari 1806 för resa med postjakten mellan Böda och Klinta hamnar informerar, inte bara om vad det kostar, utan är också en berättelse i miniatyr om det dåtida samhället.

Konstruktionsritning av sista postjakten Böda/Klinta 1847 av J. H. d'Ailly, sekundchef för flottornas konstruktionskår.

1847 års sista postjakt administrerades av redaren Johan Söderström i Borgholm, och för en enkelresa mottog Söderström 49 rdr banko av verket.

1836 sätts för första gången ångbåt in på rutten. Den hette "Gotland" och gick, endast på sommaren, mellan Stockholm, Västervik och Visby. Under vinterhalvåret besörjdes fortfarande postgången av postbönderna på Öland och Gotland. Först 1858 insattes ångbåten "Polhem" på vintertrafik mellan Västervik och Visby och därmed försvann för alltid postböndernas farofyllda vinterseglatser.

Upp

 
Prislista 1806
 
 
[  Tillbaka till meny samfärdsel ]
[ Tillbaka till huvudmenyn ] [ Innehållsförteckning ]