Tillbaka till meny samfärdsel


Fägator

Inledning

En klimatförändring i slutet av bronsåldern och inledningen av järnåldern med en temperatursänkning som följd, gjorde att det inte längre gick att ha boskapen ute året om. Det här innebar att bönderna blev bofasta och måste skaffa stallar till djuren. Detta hade ju en annan fördel också, man kunde ta vara på gödseln och sprida ut den på åkrarna.


Fägata i Jordtorp Man anlade därför fägator för att kunna föra djuren till och från betet under sommarhalvåret utan att dessa kom in på åkrarna. På Öland är de flesta fägatorna inhägnade med stenmurar, det är dessa som fortfarande finns bevarade i det öländska landskapet. Gårdens eller byns mark var indelade i inägor och utmarker. Inägorna bestod av åker och äng; utmarkerna bestod av alvaren, sjömarken men även mittlandsskogen. Fägatorna var därför viktiga förbindelselänkar från gårdarna, genom inägorna till betet på utmarkerna. Fägatorna hade störst betydelse för jordbruket ända fram till skiftesreformen i början av 1800-talet, men används i mindre utsträckning än i dag.

Upp



Hålvägar


[ Tillbaka till meny samfärdsel ] [ Tillbaka till huvudmenyn ]
[ Innehållsförteckning ]