Tillbaka till meny samfärdsel


Gästgiveri och Skjutsväsende

Inledning

Ett gästgiveri var ursprungligen en lokal vid allmän landsväg i stad eller på landet, där enligt myndigheternas anvisning hus och stallrum, servering samt skjuts tillhandahölls resande mot fastställd taxa. Näst kyrkan var väl gästgivargården den mest centrala platsen i socknen.

Ofta gick gästgiverirörelsen i arv inom släkten. Gästgiverier som var belägna vid de stora huvudvägarna, i städer, köpingar, vid färjeplatser som Revsudden och Stora Rör eller vid tingsplatserna i Rockneby, Ishult, Färjestaden, Bötterum samt Staby, fick större betydelse och frekvens än andra de blev också förnämt byggda. Vid kusten fanns även s.k. "sjögästgivare", som hade att ombesörja transporter till sjöss.

"Wid allmänna Land och Siöwägar skola nödige Giästgifwaregårdar vara ei längre från hwarannan än högst twå mihl . . . Uppå allmänna Giästgifware gårdar å Landet skola wara nödige hus för wägfarande, såsom Sahl eller Giästestugu med sine Kamrar, stall och Wagnslider, dem Giästgifwaren efter Lag och Husesyns Ordningen uti rätt stånd hålla bör . . . och när theras hus ei tillräcka dem till nästa Grannar skifteswis förlägga . . . ".

Detta är några utdrag ur Gästgivarförordningen år 1734, men redan på 1200-talet började myndigheterna diskutera gästgiverier. Vid den tiden organiserades statsapparaten och kyrkan. Riks och prästmöten började hållas och antalet resor ökade i landet.

Upp

Skjutsväsendet under medeltiden


[ Tillbaka till meny samfärdsel ] [ Tillbaka till huvudmenyn ]
[ Innehållsförteckning ]